Klart jag tycker om att måla naglarna. Och läsa skvaller. Och skvallra, och fixa håret.
Då och då iallafall liksom. Det har blivit så, att jag har vuxit in i det lite stereotypiskt tjejiga. 'Brudiga' typ.
Vet inte hur, för när jag var yngre ägde jag inte ens någon rakhyvel eller foundation och brann klart och tydligt för jämställdhetsfrågor.
Just det här med jämställdhet, det står mig verkligen varmt om hjärtat. På riktigt ja, för när kvinnor som påstår sig vara feminister och säger att "Männen har ju regerat världen i alla tusentals år så nu är det bannemig kvinnornas tur!", ja då blir jag sur. Det där är manshat och inte feminism.
Och det viktigaste att lägga tyngden på kring jämställdhet har ju inte heller med utséende att göra. Nej, det tycker jag inte så länge inte en tjej opererar sina tuttar för sin pojkväns skull. Så länge en tjej/kille gör något för sin egna skull och inte för samhällets är det inget att disskutera. Vissa killar går till gymmet 5 dagar i veckan för att se så pumpade ut som möjligt (som åja alla tjejer verkligen vill ha..) och det är kanske mer för att duga än för att vara starka.
Men Om jag vill ha lösögonfransar och nagellack och samtidigt disskutera feminism får väl jag göra det? Vad är det märkvärdiga? Men så länge det handlar om att JAG VILL HA detta så kör jag mitt egna race, oavsett hur min pojkvän skulle tycka.
Jämställdhet handlar väl om att alla individer i samhället ska ge och få lika mycket? Oavsett kön, ålder och etniskt ursprung? För mig är det verkligen inget annat. Jämställdhet är demokrati emellan människor, och inte kön!



Nu blev det nog ytterligare ett luddigt inlägg här, men jag kände att det var på tiden att skriva något vettigt.