Föreställ dig att det är något du verkligen vill ha, måste ha, och har haft.
Men det har blivit för mycket av just det, så du måste lära dig att leva utan det.
Typ som en overeater. Hon/han har den där saftiga muffinsen med droppande chokladglasyr framför sig, och hon/han vet precis hur den smakar, då det vattnas verklgen i munnen.
Men, det finns inte längre något som heter "Bara en sista tugga.."  utan den sista tuggan är redan tagen.
Det är vemoigt, men livets sanning.

Att acceptera, det man inte kan förändra....